Jag var nära på att kola vippen alldeles nyss! Jag hade fått ett brev från pliktverket och så säger mamma "ja det kanske är en kallelse så du måste mönstra". Och jag var nära på att dö där rakt på plats. Jag, lumpen? Oh no. Kondition och träning i alla dess former är väll inte riktigt min grej.
Men när jag öppnade brevet var det bara att jag skulle göra sånt test. Och mamma börjar asgarva och tillkännager att hon bara skojade. Jag tyckte dock inte alls det var kul.


Mamma sitter med mig under hela tiden jag gör testet och när man ska välja vilka inriktningar man skulle kunna tänka sig säger mamma "sjukvård? hahaha nej det är väl inte riktigt din grej Sophie". Och sen när jag föreslår kock så börjar hon skratta igen.
Sen var jag tvungen att fråga om hon kunde se mig göra lumpen och då skrattar hon igen. Jag bros väl helt enkelt inte på min mor där.




Fast det skulle varit kul att ansöka bara för att jag är nog den folk minst anat. Men vid närmare eftertanke så är det nog inte värt det. Jag ligger hellre hemma i soffan med en fet godispåse.